En god vän till ska få barn snart. Det är lite läskigt tycker fast jag egentligen inte har något med saken att bortsett från att jag är en vän då. Jag känner mig så gammal helst plötsligt när sådana här saker händer. Och så måste jag köpa presenter. Jag får alltid ångest av att köpa presenter (eller presengter som det väl heter i dagens ng-sjuka värld). Det lutar förresten åt att jag köper lite schyssta barnkläder på nätet. Sådant behövs alltid liksom och kommer förhoppningsvis bli uppskattat. Jag kan ju knappast köpa en barnvagn, det blir för dyrt för min budget, och ja… Det är det jag kommer på just nu. Fast det är kanske svårt att köpa barnkläder, i varje fall om man vill hitta något lite mer originellt som jag gärna vill. Äh men det löser sig säkert det här, jag kommer nog på vad jag ska införskaffa och ge bort för eller senare. Förhoppningsvis förr.

När man är yngre, alltså i tonåren eller så, så har man ofta bestämda idéer om det mesta. Många av dem verkar gå ut på att fan inte ska bli som någon ur den äldre generation som ”svikit sina ideal” eller något i den stilen. Jag tror att de flesta tänkte ungefär så. Men nu råkar det också vara så att det flesta glömmer bort det här på vägen. De uppdaterar sina ideal. Säljer sig själva skulle vissa säga, blir vuxna skulle andra påstå. Jag tänker inte ge mig på något utlåtande här. Det enda jag egentligen kan säga är väl att man inte kan vara samma person och göra samma saker hela livet. Man kanske förändras för att utvecklas. De flesta skulle väl inte säga att läkare som arbetat som volontär i Afrika i sin ungdom ”sålt ut” bara för att han eller hon flyttat till ett kontor eller labb på hemmaplan för att utveckla modernare och effektivare hjärtstartare eller pacemakers till exempel. Jag tycker i alla fall inte det. Var sak har sin tid och man kan göra nytta på olika sätt.